Upptäck Albertus Pictor
Gör en utflykt och se målningar av Albertus Pictor i Härkeberga och Härnevi kyrka.
Foto: Enköpings kommun
Gör en utflykt och upptäck en kyrkomålare
Upptäck Albertus Pictor, en av de största kyrkomålarna i svensk konsthistoria. Målningarna i Härkeberga och Härnevi är välbevarade och väl värda ett besök för alla som vill ta del av vacker bildkonst.
Se bildkonst av Albertus Pictor
1400-talsmålaren Albertus Pictor var verksam under mer än fyrtio år och hans bildsviter finns i 36 kyrkor. Han var också pärlstickare och duktig musiker. Denne mångsysslare förnyade måleriet och införde en realistisk stil där han skildrade karaktärer och det psykologiska samspelet på ett helt nytt sätt. Allt detta gör Albertus, eller Albert Målare som han också kallas, till en av de största i svensk konsthistoria.
Målningar i Enköpings kommun
Fem av denne mästares kyrkor finns i Enköpings kommun. Inte nog med det, målningarna i två av dem, Härkeberga och Härnevi, hör till hans allra bästa och mest välbevarade. De andra tre, Löt, Husby Sjutolft och Österunda, är i mindre gott skick.
En målares liv
Var Albertus Pictor kom från vet vi inte, men en god gissning är att han fick sin utbildning i ett tyskt kloster. Första gången Albertus omnämns i vårt land är den 11 februari 1465 när han blir upptagen som borgare i Arboga. Att han fick kalla sig så betyder att han var utlärd mästare i sitt yrke. På ett självporträtt från den här tiden avbildar han sig som en världsvan ung man, klädd i lång välskuren rock, grönblå hosor och snabelskor. 1473 flyttar han till Stockholm och gifter sig med Johan Målares änka Anna. Det kallades att ”konservera änkan”, en ny mästare fick på det sättet inträde i en stad genom att fylla en tom plats inom yrket. Ofta kunde han överta hus, liksom verkstad och kundkrets. Änkan, i sin tur, fick försörjningen tryggad. Albertus och Anna fick ett långt liv tillsammans, Albertus dog inte förrän 1509 och Anna levde ännu 1522.
Att vara en kyrkomålare
Albertus kallades målare och pärlstickare. Det betyder att han var mästare i båda yrkena och hade gesäller och lärlingar i bägge. Sommartid målade han kyrkor, vintertid arbetades det med kyrkoskrudar och andra textilier i pärlstickarateljén i Stockholm. Albertus hade gesäller och lärlingar till hjälp i kyrkorna, men det var han själv som utformade bildprogrammet och tecknade figurernas konturer med svart färg. Medhjälparna färglade bildytor och målade rankor och bårder. Albertus gav bilden en sista touch när han målade glansdagrar, skuggor och detaljer som gav liv åt figurerna.
Man ser en utveckling måleriet: i ungdomen målar han sirliga, eleganta figurer, på äldre dar blir det frodigare och folkligare. Gestalter och detaljer är mer verklighetstrogna och karaktärsfulla. Inspiration till sina bilder fann han i böcker med tyska träsnitt, inte minst i ”Biblia Pauperum”. I samråd med kyrkans präst bestämdes vilka motiv som skulle vara med. Vissa scener förekom alltid, andra finns bara i en enda kyrka. De viktigaste bilderna placerades i öster i valven, och den allra främsta ovanför altaret. Överallt där det blev lite plats över, gömmer sig sagoväsen, exotiska djur och andra märkliga figurer. I de västra delarna och i vapenhuset målade Albertus moraliserande scener, så att församlingen skulle få en tankeställare innan de lämnade kyrkan. Bilderna visar till exempel hur tärningsspel leder till knivslagsmål och dråp eller livets hjul som snurrar mot döden.
Albertus målade ”al secco”, vilket betyder på torr puts. Det innebär att färgen ligger utanpå putsen. Luft och ljus har påverkat pigmenten och med tidens gång förändrat färgerna. Rött har blivit svart och citrongult övergått i brungrått. Andra färger har bleknat eller nästan helt försvunnit, som blått och violett.